Semesterboenden i Kreta.

Senvåren (maj och juni) och tidig höst (september och början av oktober) anses allmänt vara den bästa tiden: varmt hav, behagligt vandringsväder och färre besökare än under högsäsongen i juli–augusti, då temperaturerna stiger kraftigt och stränderna fylls av folk. Samariaravinen är vanligtvis öppen från omkring maj till oktober, om vädret tillåter, och stängs under vintern. Vintern är lugn och mild vid kusten men regnig, med snö i de höga bergen och många säsongsöppna tavernor och hotell stängda.

För de flesta besökare, ja. Kreta är stort och de bästa stränderna, ravinerna och byarna ligger utspridda och har ofta dåliga förbindelser med kollektivtrafiken. Bussarna (KTEL) förbinder de större städerna längs nordkusten, som Chania, Rethymno, Heraklion och Agios Nikolaos, ganska bra, men det är betydligt enklare att ta sig till platser som Elafonissi, Balos eller Lasithi-platån med egen bil. Det finns två större flygplatser, Heraklion (HER) och Chania (CHQ), och det finns gott om hyrbilar att tillgå på båda.

Båda ligger längst västerut och det krävs en del ansträngning för att ta sig dit. Elafonissi, känt för sin rosa sand och sin grunda lagun, ligger ungefär en och en halv timme med bil från Chania längs slingrande vägar. Balos-lagunen, på Gramvousa-halvön, når man antingen genom en tuff bilresa till en parkeringsplats följd av en nedförsbacke till fots, eller med båttur från Kissamos. Båda platserna blir mycket välbesökta på sommaren, så att komma tidigt eller senare på dagen hjälper till att undvika folkmassorna och middagshettan.

Knossos, strax utanför Heraklion, är den mest kända: det vidsträckta palatskomplexet i hjärtat av den minoiska civilisationen, som bäst kombineras med det arkeologiska museet i Heraklion, där de finaste minoiska fynden finns utställda. Andra minoiska palats är bland annat Malia på nordkusten och Phaistos i söder. Utöver bronsåldern hör de venetianska hamnstäderna Chania och Rethymno samt öfästningen Spinalonga utanför Elounda till de mest stämningsfulla platserna.

Det är en krävande heldagsvandring på cirka 16 kilometer, mestadels nedför på stenig mark, som avslutas i kustbyn Agia Roumeli vid Libyska havet, varifrån man tar en båt och sedan en buss tillbaka. Den belönar vandrare med hyfsad kondition med dramatiska klippor och de smala ”Järnportarna”, men den är påfrestande för knäna och inte idealisk i den intensiva midsommarhettan. Bra skor, vatten och en tidig start är nödvändigt, och leden är stängd på vintern.

Det beror på vad du prioriterar, och många besökare delar upp sin vistelse. Västra delen kring Chania passar dem som lockas av gamla stadskärnors charm, de Vita bergen och de vildaste stränderna. Den centrala delen kring Heraklion och Rethymno ligger nära de viktigaste minoiska utgrävningsplatserna och fina stränder på båda kusterna. I östra delen, runt Agios Nikolaos och Elounda, finns Mirabello-bukten, Spinalonga och ett lugnare tempo. Med tanke på avstånden fungerar det ofta bättre att bo i två olika områden än att försöka se allt från en och samma bas.